Fast du inte lyssnar vet jag att du hör ändå.

Två veckor. Känns inte som det.
Känns mer som en hemsk dröm.
Eller något som aldrig existerade.
Ibland kommer det tillbaka.
Väldigt ofta.
Den där verkligheten.
Den äckligt hemska verkligheten.

Varför sa jag inte oftare hur mycket jag tycker om dig?
Sandra, du var så härlig! Tycker om dig så otroligt mycket!
Varför kramade jag dig bara två gånger om dagen?
*ger dig en stor cyberkram och hoppas att den når dig*
Varför sa jag bara "hejdå ha det så kuuul!" och gav dig en kram när jag träffade dig sista gången?
Vi ses om några år. Vänta på mig är du gullig, och hoppa gärna fram & skräm mig som hämnd för alla gånger jag skrämt dig vid toaletterna på skolan ^^ Hihi, glömmer aldrig hur roligt det såg ut. Ler vid bara tanken.

Du var så olik mig. Du var så underbar. Så rolig.
Jag kan inte sluta tänka på allt.
Det går verkligen inte en hel dag utan att jag svävar bort i tankarna.
Och du är alltid med i dom tankarna.


Jag vet att du på något sätt hör mig


Kommentera här! ♥

Lämna gärna en kommentar!

Name:
Remember me?

E-mail: (will not be published)

URL/Bloggadress:

Your comment:

Trackback
RSS 2.0