charlie

Det har varit lite tyst de senaste dagarna här på bloggen. Det kommer tyvärr fortsätta vara rätt tyst här ett tag till. 

Mår inte alls bra för tillfället. Jag och familjen hade vår livs sämsta midsommar, och i lördagsmorse gick min lillebrors flickvän bort. Vet inte vad jag ska säga.. Kan inte riktigt förstå. Kan heller inte acceptera att detta har hänt. Nu kanske ni undrar vad som faktiskt hände. För snart två månader sedan blev hon inlagd på sjukhuset, och under dessa två månader genomgick hon saker som en 16-åring aldrig ska behöva gå igenom. Tänker inte gå in på detaljer, men till sist orkade kroppen inte mer. Läkarna hade aldrig förr sett något liknande och de var helt mållösa. De hade testat allt de kommit på, men de låg hela tiden steget efter.

Är så tacksam över att hennes familj lät oss vara med dem i rummet då hon tog sina sista andetag. Att vi fick ta ett ordentligt farväl och krama henne en sista gång. Men trots att vi alla har fått det bekräftat att hon inte längre är vid liv kan ingen av oss förstå att det faktiskt har hänt. Vet inte hur många gånger jag trott att jag bara drömt en jobbig dröm. Kan inte ens föreställa mig hur hennes familj och Pontus känner och tänker. Det är så fruktansvärt orättvist.

Jag hälsade bara på henne en gång under hennes sjukhusvistelse. Jag ångrar att jag inte besökte henne fler gånger än den gången. Men trots att hon den gången för två veckor sedan ändå var pigg, uppe och gick, och pratade, bröt jag ihop på kvällen. Det var alldeles för jobbigt att se henne, tjejen som för åtta månader sedan kom in som ny medlem i vår familj, som min lillebror älskar så oändligt mycket, så sjuk och hjälplös. Men trots det så otroligt stark och envis. Jag tror det var därför jag bara besökte henne en gång. Jag är alldeles för känslig för sånt där. Men hade jag då vetat att det var sista gången jag träffade henne vid medvetandet, kunde krama henne på riktigt och prata med henne. Då hade jag kramat om henne extra länge och talat om för henne hur bra hon var, och hur perfekt hon var för Pontus. Sagt allt som jag velat säga tidigare.

Just nu snurrar mina tankar hela dygnet runt. Förstår ingenting. Mina klara tankar går till hennes underbara familj och till min älskade lillebror. Det är efter en sån här händelse man inser att man aldrig ska ta saker för givet. Och att det är viktigt att ta hand om sina nära & kära.

Vila i frid, fina Charlie ♥ 
Vår egna superhjälte.

 

Kommentera här! ♥

Lämna gärna en kommentar!

Name:
Remember me?

E-mail: (will not be published)

URL/Bloggadress:

Your comment:

Trackback
RSS 2.0