Vilken jävla skitdag

Har typ försökt spela glad hela dagen. Tror jag lyckades skapligt. Tror nog att dem flesta gick på att jag mådde bra. Men det är liksom tvärt om. Mår skitdåligt. Jag vet inte ens vad jag ska skriva. Känner mig så hjälplös på nåt sätt. Så jävla upprörd. Har aldrig gråtit så mycket över ett jävla blogginlägg som nu. Varfööör?! Det var ju bara på skoj! Kan ingen fatta det?! Hatar verkligen när alla misstolkar saker hela tiden. Kan inte sluta tänka på varför jag inte har förmågan att skita i vad andra tycker. Eller bara hålla min jävla käft. Vad var det jag skrev som ni inte förstod på rätt sätt? Vad var det jag skrev som var så jävla fel?! Är så sjukt arg på mig själv att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Är iaf inte särskilt taggad på studentskiva ikväll. Fan. Idiot.

Men, ska avreagera mig lite nu. Försöka lösa mitt dumma problem och sen kan jag skriva om dagen mer i detalj.

Nervös

Är så sjukt nervös. Håller på att uppdatera min iPhone, och man har ju hört en del rykten om att meddelanden, kontakter och appar försvinner helt efter en uppdatering. Har gjort om säkerhetskopieringen minst fyra gånger bara för att vara på den säkra sidan. Ber till lite högra makter om att detta ska gå bra. Kommer få panik snart.

Är himla sugen på kebab också, oj nu kom det visst kebab!!



Amen.

I know I'm playing with fire. But I don't know why

Imorse mådde jag inte alls bra. Mår fortfarande inte så bra. Inte nog med att jag faktiskt är sjuk, det är så himla många saker som snurrar i mitt huvud som jag bara inte kan få bort. Jag hoppas på att få träffa Emil idag. Han skulle försöka svänga förbi här när han slutar. Skulle verkligen behöva en kramjävel. Jag hoppas bara att allt det här dåliga släpper till kvällen, eller åtminstone till imorgon. Fyller ju liksom år på söndag. Typ första gången på flea år som jag faktiskt ser fram emot att fylla år. Då vill jag ju inte må såhär...



10 sen 19

Tänkte bara berätta för alla att jag fyller år om tio dagar. Är inte riktigt redo att fylla nitton. Ganska tråkig ålder egentligen. Känns som att typ ingen är nitton... Känns till och med konstigt att säga. "Jag ska fylla nitton"

Ska tänka lite mer på det medans jag väntar på att New girl ska börja.

Tio dagar alltså allihopa!

Nattliga funderingar

Ligger här i sängen och kollar på svampbob. På engelska. Typ sämst. Så börjar jag fundera lite. Och har kommit fram till detta:

- killar klär myyyycket bättre i brittisk accent än vad tjejer gör. Vill typ hålla för öronen då. Låter förskräckligt.

- det var flera år sedan jag somnade till tystnad. De flesta vet att jag MÅSTE ha tvn på för att kunna somna. När jag var mindre var jag tvungen att lyssna på klassisk musik. Annars kunde jag inte sova. Avskyr tystnaden och mörkret.

- det känns som att jag har blivit magsjuk. Mår så himla illa. Kom fram till att det värsta med magsjuka är när man ska ta reda på om man är det. Om man känner att man mår jätte illa så går man till toan och ska försöka få ut det... Det är det värsta (tätt efter att faktiskt kräkas typ en gång i halvtimmen).

- men jag tror inte jag är det. Känns bara så.

Tack för att ni tog del av mina tankar. God natt!


Dear Karma, I have a list of people you missed:

• Lukas
• Viktor
• Viktor
• Simon

Dessa fyra små skitungar behöver seriös hjälp. Fyra små P12:or som (troligtvis) hatar sina liv så mycket att dom måste ge sig på andra. Brukar kallas mobbare har jag för mig. Kan nån vänlig själ (eller föresten... behöver inte alls vara vänlig. Inte ett dugg) förklara för dessa killar hur mycket mobbing det kan skada folk? Inte bara personen som blir mobbad själv, utan även anhöriga. Tror nog att dem måste känna på det själva innan dom faktiskt fattar.


Ett litet exempel:
(Skulle egentligen vilja ha namnen och bilderna ocensurerade, men då kommer jag väl bara få skit för det.)



Vissa kommentarer är borttagna, men detta gör mig så sjukt jävla arg. Tänker inte skriva här vad jag egentligen vill göra med dom här killarna. Måste tänka på att jag faktiskt kan hamna i fängelse...

Är helt stum

Tänkte först att jag inte skulle kolla på den här. Men så blev det inte. Är faktiskt glad att jag kollade. En halvtimme kändes först jättelångt, men det var inte alls så farligt. Men, SE DEN. SPRID DEN.
Fick gåshud och ville bara göra allt jag kunde. Tills vidare får jag "nöja" mig med att sprida videon.



min ögonsten


Fast du inte lyssnar vet jag att du hör ändå.

Två veckor. Känns inte som det.
Känns mer som en hemsk dröm.
Eller något som aldrig existerade.
Ibland kommer det tillbaka.
Väldigt ofta.
Den där verkligheten.
Den äckligt hemska verkligheten.

Varför sa jag inte oftare hur mycket jag tycker om dig?
Sandra, du var så härlig! Tycker om dig så otroligt mycket!
Varför kramade jag dig bara två gånger om dagen?
*ger dig en stor cyberkram och hoppas att den når dig*
Varför sa jag bara "hejdå ha det så kuuul!" och gav dig en kram när jag träffade dig sista gången?
Vi ses om några år. Vänta på mig är du gullig, och hoppa gärna fram & skräm mig som hämnd för alla gånger jag skrämt dig vid toaletterna på skolan ^^ Hihi, glömmer aldrig hur roligt det såg ut. Ler vid bara tanken.

Du var så olik mig. Du var så underbar. Så rolig.
Jag kan inte sluta tänka på allt.
Det går verkligen inte en hel dag utan att jag svävar bort i tankarna.
Och du är alltid med i dom tankarna.


Jag vet att du på något sätt hör mig


Det känns mer som ett rykte som alla tror på.

När ska man kunna smälta något sånt här?
Går det ens?
Det som skulle bli den bästa sommaren blev istället den värsta.
Vill inte börja skolan till hösten.
Det är då jag kommer inse att allt är verklighet.
Det absolut värsta sättet man kan dö på..
Det var din mardröm.
Och det som var din värsta mardröm blev ditt öde.
Fan vad jag saknar dig!

Jag minns ju alla gånger man hört din höga stämma på långt håll, då man tänkte "haha, Sandra igen". Eller alla gånger jag sagt till läraren att du var hos tandläkaren, fast du egentligen hade åkt hem, eller gick på stan. Alla gånger som vi halvt tröttnat på ditt tjat om din hund Ruff, eller om din jordenrunt resa. Och tänk alla gånger vi tröttnat på ditt tjat om tågluffen... Jag minns hur jäkla glad du var när ni hämtade ut biljetterna, samma dag då jag piercade mig, och du sa "faan, jag skulle ju pierca mig före dig! Äh, jag gör det på peace and love, då jävlar!" och det där underbara skrattet som jämt smittade. Vare sig man ville eller inte. Och tänk alla gånger då du sa jätte knäppa saker, eller berättade om något du gjort, då skrattade man alltid några minuter och slutade sedan med "Sandra....." och skakade lätt på huvudet. Och jag minns när du var kär, shit vad lycklig du var. Jag minns också när vi hade sömnad tillsammans, vi satt vi det där dubbelbordet, pratade för högt om alltför intima saker, och sjöng gamla låtar från förr. Jag kommer sakna allt det där. Jag kommer sakna se dig när du äter, du såg så härlig ut! Och du njöt verkligen av livet. Många gånger har jag fått höra från dig hur man ska njuta av livet och bara leva, göra saker man vill. Jag trodde inte riktigt på det, jag var väl för tråkig. Din livsglädje var nog den starkaste jag sett. Man kände den verkligen. Man såg den i ditt ansikte och på hela ditt kroppsspråk. Nu är den borta. Helt plötsligt, den försvann på bara några minuter.

Jag kommer sakna något som jag kan prata sex med! Och jag kommer sakna dina galna och spontana planer du hade, om man satt och pratade om t.ex kanelbullar kunde du kläcka ur dig "åh, vi måste ha en kväll då vi bara äter kanelbullar och kollar på massa filmer!", och du såg överlycklig ut. Du var så himla glad jämt, du var den absolut gladaste i hela klassen, och ville oftast vara vän och prata med alla. Du var så spontan, så jävla rolig! Och FUSK! Det var så himla roligt. Lilla Yvonne, haha, du var så fin. Det snurrar runt en massa minnen i skallen på mig och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Bäst att göra både och.

Något jag aldrig kommer glömma, även om jag skulle försöka, är hur du ofta använde dalmål när du pratade. Eller grov norrländska med mörk röst. När man träffade på dig i korridoren blev man alltid bemött med ett "nämen tjenare!" på den där mörka norrländskan.
Hur ska vi klara av skolan utan dig? Och hur fan ska teatern bli nu?! Jag tänkte det skulle svårt att ha teaterlektioner utan våra samtreor som gick ut, så hur kommer det då bli om vi inte har dig heller? Vågar inte ens tänka på det.
Usch, kan skriva hur mycket som helst, men det hänger inte ihop och jag får bara ondare i magen.

Att du inte finns mer.. det går inte att föreställa sig.

Ljus efter ljus tänder vi.

Vila i frid älskade Sandra ♥

Det som inte fick hända hände.

Nu tar jag bloggpaus för att livet är alldeles för orättvist.
Jag vet inte vad jag ska säga.
Trodde att sånt här inte hände mig eller folk som står mig nära.
Jag hade visst fel.
Får ingen luft.
Har en klump i magen och snart slut på tårar.
Den största chocken jag någonsin haft.
Varför?
Den gladaste och spralligaste flicka jag kände blev offret.
Varför..?


Tänker på dig


Att älskas utav dig är det vackraste för mig.

make an avatar


Jag är asjobbig, I know.
Men jag älskar den här pojken så förbaskat mycket att jag inte kan låta bli att irritera er!


Det värsta som kan ske.

Detta händer bara inte. Kan inte annat än gråta just nu. Får reda på NU att uppconbiljetterna jag och Frida köpte var slutsålda. Tack så mycket, kunde vi inte fått reda på det när vi köpte dom.
Detta har förstört min helg. Jag som var så sjukt taggad på att åka dit. Vill ha det där bandet, kolla på invigningen och känna pirr i magen för att alla är så snälla, och gå ut på stan i japanska outfits så alla tittar på en och säger "aha, dom är från den där mangafestivalen". Jag kan inte tro att det inte kommer ske. Är så sjukt ledsen så jag nästan vill spy. Vill inte bara hänga där utanför som en och annan wannabe. Helvete. Hade tillochmed skaffat kläder och linser. Skit.


Dagens sista. Godnatt gott folk.


Summer of 2011

Denna sommar ska jag...

...vara ute massor, sola, vara så mycket jag kan med min Emil, bli brun, cykla, bada, äta glass, ligga i gräset, vara med mina fina kompisar, gå barfota, bli blondare, plocka blommor, må bra, fota massvis, ta vara på varenda dag, träffa min släkt, åka till nåt trevligt ställe, shoppa i stockholm, prova på en ny stil, äta ute, gå på bio, åka till Gröna Lund, bowla, lära mig spela gitarr på riktigt, ha rummet städat så ofta det går, grilla, mysa och ha picknick i stadsparken, vara snäll, gå på American Car Show, lyssna på sommarmusik som Håkan Hellström och massa reggae, bära snygga solglasögon, titta på solnedgågar och soluppgångar, dricka iste i stora mängder, åka båt, njuta när det regnar sådär fint som det bara gör på sommaren, gå på reggaefestival och förhoppningsvis tälta med min älskling, vakna med pirr i magen, vara fin och fräsch, bära underbart söta klänningar, vara nöjd med mitt utseende så att jag lätt kan gå i bikini och inget smink utan att skämmas, och.............................. gå sommarskola.

Alltså den här listan kan fortsätta länge. Men ni orkar nog inte bry er om allt jag ska göra i sommar ^^


Let's pray for Japan


I just can't sleep tonight, knowing that things ain't right.
It's in the papers, it's on the tv, it's everywhere that I go
Children are crying, soldiers are dying, some people don't have a home.

But I know there's sunshine beyond that rain,
I know there's good times behind that pain, hey.
Can you tell me how can I make a change?

I close my eyes, and I can see a better day,
I close my eyes and, pray
I close my eyes, and I can see a better day,
I close my eyes and, pray.

I lose my appetite, knowing kids starve tonight.
Am I a sinner, cuz of my dinner, it's still laid on my plate.
I got a vision, to make a difference, and I'll start it today.

Cuz I know there's sunshine beyond that rain,
I know there's good times behind that pain.
Heaven, tell me I can make a change.

I close my eyes, and I can see a better day,
I close my eyes and, pray.
I close my eyes, and I can see a better day,
I close my eyes and,

I pray for the broken-hearted,
I pray for the life not started,
I pray for all the lungs not breathing,
I pray for all the souls in need a break,
Can you give 'em one today?

I just cant sleep tonight.
Can someone tell me how to make a change?

I close my eyes, and I can see a better day,
I close my eyes and pray,
I close my eyes, and I can see a better day,
I close my eyes and I pray,
I pray.
I pray.

I close my eyes and pray.


Help me?

Jag har velat ha en Iphone ett bra tag nu. Men eftersom jag är värdelös på att spara pengar tänkte jag prova på att samla poäng och få en gratis. Så nu behöver jag så mycket hjälp jag kan få. Klicka här för att hjälpa mig, ni kan också prova på att samla poäng och få något ni med ^^ Man förlorar ju inget på att testa ;)

Ni som vågar testa detta är guld värda, det ska ni ha klart för er ♥

Vill bara att du ska veta


Kära lilla krumelur...

.. jag vill aldrig bliva stur.

Härmed säger jag upp mig som tonåring. Jag vill vara liten. Jag vill leva på de krav som en femåring har. Jag vill vakna tidigt på morgonen och titta på Smurfarna, Sailor Moon och Pokémon. Jag vill kunna äta saker från marken utan att ens bry mig. Jag vill kunna trycka ner hela handen i mjölkglaset och sen inte behöva torka upp eller få skäll. Jag vill kunna vara rädd för vissa saker utan att någon undrar varför. Jag vill kunna gråta åt minsta lilla utan att någon suckar och säger att jag är fjantig. Jag vill inte ha egna pengar att bestämma över. Jag vill inte behöva ta eget ansvar för mig själv. Jag vill inte behöva se mig själv i spegeln, bli besviken och vilja se ut som alla snygga kändisar. Jag vill bli sedd för den jag är, inte för hur jag ser ut. Jag vill inte ha några större krav på mig själv. Jag vill kunna bli kär i någon för hur han beter sig mot mig och inte på grund av hans utseende eller höga status. Jag vill tro tro att alla i hela världen är snälla och vill mig väl.

Jag vill åka till Landet Ingenstans och umgås med älvor. Jag vill flyga på en matta. Jag vill kunna dansa som Esmeralda. Jag vill tro att Katla finns på riktigt. Jag vill rulla mig i gräset, smutsa ner byxorna, och sen kunna ta av mig dem och springa runt i bara trosor. Jag vill plaska i regnpölarna och skratta åt att jag blir helt genomvåt. Jag vill göra änglar i snön igen. Jag vill sjunga Idas sommarvisa på skolavslutningen. Jag vill gå på fritids, äta mellis och sen bli tvingad att vara ute i kylan tills klockan är tre. Jag vill slicka på lycktstolpar och fastna med tungan. Jag vill gå in när klockan är tre, hänga in min jacka och täckbyxor i torkskåpet. Och sedan sätta på mig varma tofflor och sen gå in i lekrummet och rita obegripliga teckningar. Jag vill ibland vänta tills klockan är halv fem för att då se pappa parkera framför skolan för att hämta mig. Jag vill ibland gömma mig när pappa kommer för att jag inte vill hem. Jag vill skrika och sparkas tills han, med hjälp av fröknarna, fått ut mig i bilen.

Jag vill ha en bästis. Jag vill fråga henne om vi ska leka i helgen. Jag vill bygga upp en hel Barbievärld och leka i flera timmar. Jag vill tända mitt dockskåp för att sen bara sitta och titta på det för att det är så himla fint. Jag vill önska mig mängder av leksaker till jul och när jag fyller år. Jag vill njuta av julen på det sätt man ska som barn. Jag vill titta på riktigt bra julkalendrar. Kliva upp jätte tidigt på julaftonsmorgon, väcka mamma och pappa för att sedan springa till vardagsrummet och titta på tecknat med lillebror tills det är dags för frukost. Jag vill gå runt och vänta tills klockan bli tre då Kalle Anka börjar. Jag vill gå runt och fråga "när ska vi öppna paketen?" var tionde minut.

Jag vill inte växa upp, behöva ta han om tvätt, städning, matlagning och räkningar. Jag vill inte tänka på att mista människor som står mig nära. Jag vill tro att allt blir bra. Jag vill inte veta av folk som pratar bakom min rygg. Jag vill inte bli sviken. Jag vill ha otroligt bra självförtoende. Jag vill kunna vara stolt över mig själv när jag gjort något bra. Jag vill gå runt med ett stort leende på läpparna och inte tänka på mina fruktansvärt sneda tänder. Jag vill inte behöva bekymra mig över något, för de bekymer jag hade, visste jag inte om.



Jag kan skriva hur mycket mer som helst, men.. you get my point ;)


Stil eller inte stil? Det är frågan..

I söndags pratade jag och Frida om att vi verkligen inte kan ha en normal stil. Och det stämmer så jävla mycket!

Jag måste alltid sticka ut och ha annorlundare kläder än alla. Tänkte på det här om dagen när jag satt på historian, jag var tvungen att kolla mig omkring i klassrummet... Då insåg jag att jag var den enda som stack ut. Alla andra satt där i sina helt normala basic, svart, vit, bruna.. jaa, vanliga kläder, och jag satt där helt färgglad. Kände mig som ett påskägg fast inte på påsken typ. På fel ställe.. eller nåt.
Anyway, hur mycket jag än försöker kan jag inte se ut som alla andra. Asså inte för att jag vill det eller nåt, men jag kan inte ens! :O Ibland är det faktiskt skönt att bara glida in i mängden och inte sticka ut. Men jag lyckas aldrig.. Jag har jämt stuckit ut och varit den där töntiga. Skulle vara kul att prova på nåt nytt nån gång, men jämt så glider det på lite för många armband, lite för mycket färger på samma gång, osv. Haha, jag förstår verkligen inte felet ^^ Hur svårt ska det vara att se lite mainstream ut? Och som sagt, jag vill inte. Men jag förstår bara inte varför jag inte kan..
Haha, detta är nog det jag funderar mest på om dagarna. Varför just jag ska sticka ut? Varför är inte jag en av dom där brudarna i de vanliga kläderna? Varför kan inte jag bara ha ett par jeans, en tunika och ett fint armband? Det går liksom inte.
Men... jag gillar att sticka ut!
Det allra bästa är ifall folk jag tycker om bara accepterar det. Älskar när folk inte dömmer mig för min stil. Såna människor är guld värda!

Alltså jag kan hålla på hur länge som hellst med att skriva om det här. Men det är taskigt mot er. Vill ju inte förlora de få fina läsare jag har ♥

Haha, för några veckor sedan fick jag faktiskt höra av dom på teatern att jag har en stil. Den är "gullig, färgglad och lite Japan inspirerad" *happysmile* :')

Puss och godnatt nu!
midsommar imorgon, myys ^^


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0